Ingen gräns för Jens
Svar: Klart att sport är intressant, men att sitta och kolla på matcher på TV:n har aldrig varit min grej.... Blir alltid så uttråkad! Haha vad skönt att minigolfen gick bra, två är som du säger inte så dumt! :)
sv ja det var verkligen en bra start på dagen. Min dag har varit toppen bra blev en hel del nytt och bra fyndat på rean nu väntas snart sängen :)
Älskar hans röst :D
svar: Jaa, gör det :D
sv: du är fin :D
ja det var verkligen underbart :) <3
fick sonen i onsdags....=)
Så bra låt!!
Tack :)
Önskar dig en bra dag!
Ska absolut lyssna på denna :)
- och tjejen, ska försöka fixa det! kramkram
Jens Hult är min kusins ex kusin, om jag inte rör ihop det nu :P
SV: Ja, de säger det :)
att prata om min bakgrund är inte alls svårt tycker jag. Det är det mina föreläsningar brukar fokusera på, mitt liv i stort. Jag är för tidigt född, föddes i vecka 30. Då är ögonen under sin stora utveckling, under v28-32. De är då väldigt känsliga för syrgas, medicinering och annat. Eftersom att jag var så liten fick jag ligga i kuvös. Därmed skadades ögonen och läkarna trodde först att jag skulle bli helt blind. Det blev jag dock inte. Man lyckades rädda 10% av synen. 10% låter inte mecket, men det är ganska mycket, man klarar sig i princip obehindrat med den synresten. Jag cyklade, sprang och gjorde i stort sätt allt som seende gör. Sedan blev det sämre. Mycket sämre. På väldigt kort tid. På några vevkor gick det från 10 till 3%. 3% var ungefär ljus, mörker, färger och konturer. Det var som att börja ett nytt liv. Allt jag tidigare hade klarat av kunde jag inte längre klara av. Då var jag 14. Jag skulle byta skola och var mitt uppe i tonåren, med dess identitetssökande och allt annat vad man nu har för probblem då. Mitt psyke kördes totalt i totten och jag trodde inte att jag skulle kunna göra något allt. Hela min högstadietid var egentligen bara negativ, allt var dåligt och inget var bra. Sedan, efter mycket om och men, valde jag att gå ett år i Stockholm efter nian, på en folkhögskola där. Det var bland de bästa val jag har gjort i mitt liv. Jag såg det kanske inte där och då, men efteråt ser jag verkligen hur galet mycket det där året gav mig. Det var en ettårig kurs för synskadade, där man lär sig tvätta, städa, laha mat, ja, att klara sig själv helt enkelt. Det året gav mig en helt annan inställning till livet. Istället för att tycka att "det där kan jag inte göra längre" tyckte jag att "det där går, mara man vill och ger sig fan på det". Året efter, under ettan på gymnasiet, försvann den sista synresten. Gymnasiet blev egentligen som ett litet steg tillbaka, för all den självständighet jag hade byggt upp under året i Stockholm, den gick tillbaka litegrann när sista synen försvann. Det blev att lära om saker och ting på nytt en gång till, för även om 3% inte låter mycket så har man grym nytta av den lilla synresten när man rör sig t.e. utomhus. Jag fick dessutom inga riktiga vänner på gymnasiet och eefter studenten har jag knappt träffat någon från gamla klassen. Klassen var jättebra, lugn och hjälpsam, men jag kom aldrig någon sådär riktigt nära. Under sista terminen i gymnasiet träffade jag Aeex, mitt ex, som jag tror att jag har nämt någon gång. Hon är den person som utan tvekan har gjort störst avtryck i vem jag är idag. Hon lärde mig en himla massa om psykisk ohälsa, om empati för andra, hur man ska göra, vad man ska/kan göra för andra, vad saker och ting beror på, samtidigt som jag älskade henne gränslöst. nu har jag Jennifer och det är jag glad för. Hon är det finaste som finns, men Alex var speciell. Väldigt speciell och hon kommer alltid ha en särskilld plats i mitt hjärta.
Så, där har du i stora drag ungefär hur nin bakgrund har sett ut och vad som främst har format mig till den jag är idag :)
Du har ju hela livet framför dig! Klart du inte sitter i skiten. Det kommer lösa sig hur du än väljer att göra i höst och framöver, det är jjag säker på! :)
Sv: Jaa, jag också! :) Hur bra stad som helst!! När får du veta om universiteten? Borde vara nu snart va? :) KRAM!
SV: Klart jag berättar för dig. Jag litar på dig, men sedan är det väl som sagt lite min grej att prata om mig själv :)
Får jag veta lite om din bakgrund nu då? Om du vill så klart :)
Att självförtroendet fick en rejäl boost där i Stockholm var långt ifrån självklart, meningen kring den kursen är delad bland andra jag vet som har gått den, men det var precis vad jag behövde där och då. Det såg jag inte då, men såhär efteråt kan jag se tillbaka på det och klart och tydligt se att det var där det vände.
A var, är, väldigt positiv också, ser bara gott i alla människor osv. lite som du, så hon hjälpte mig också att öka mitt självförtroende och få mig att tro att jag kan klara någonting, få mig att inte bara tro det, utan också att stärka mig själv i teorin att nästan allt går, bara man ger sig tusan på det. Tyvärr har jag och A inte så mycket kontakt idag, vilket är något jag däskulle ändra på om jag kunde. Nu kan jag inte det, men ibland värker mitt hjärta fortfarande av saknad, trots att det snart har gått fyra år. Kort däsagt, den tjejen satte väldigt djupa spår i mig...
Ta hand om dig!
Kram
härlig!
Sv: hihi ja, åh ja men man har lite svårt för han ibland ;) men han är go allt ;)
